För ett par veckor sedan kom en god vän och hälsade på för en kopp kaffe. Samtalet föll på mina skrifter och artiklar i olika media, där särskilt cirkulär ekonomi, hållbarhet, klimat och totalekonomin har varit stödjeord under den senaste tiden.
”Du skriver relevanta och kompetenta inlägg i debatten som pågår just nu kring detta”, sa min vän och fortsatte, ”Inget illa menat! ”Dina iakttagelser ger mening och du skriver bra. Men…”
”Hjälp, vad ska det nu komma”, tänkte jag och kunde inte undvika att oroa mig över det faktiska budskapet som var på väg. Man är ju lite fåfäng över sitt rykte i dessa ”Vi går viralt”-tiderna.
Lyckligtvis var budskapet tydligt och positivt: ”Gitte, du representerar världens bästa och vackraste produkt! För en byggnad handlar det om att vara vacker under hela livet och åldras med grace. Det är ett av de huvudsakliga skälen till att vi väljer tegel och murverk. Kom igång och berätta den historien.”
Förstått! Men för fasingen. Det är svårt att skriva en hel artikel om en vacker fasads estetik, känsla och patina. Kort sagt, att skriva om en byggnads liv och rynkor på ett sätt så att folk orkar läsa det. Det är ju gammalt vin i nya flaskor. Inga ”Breaking News” på den fronten.
Jag satte på mig idéhatten, tog en massa bilder av gamla hus och kom ändå inte helt igång.
Deadline överskriden på väg till Århus
En morgon snart därefter trillade ett e-postmeddelande in om att jag hade missat en deadline. Det var en artikel som jag inte skickat in och som skulle i tryck dagen därpå. Och det var just denna artikel som du nu läser i Byggeri & Arkitektur.
Jag fick e-postmeddelandet på vägen från Köpenhamn till Århus och tänkte att det får lösas vid kvällsmaten med ett skrivblock till hands.
Jag behövde inspiration för att sätta ord till det vackra och fina med tegel som jag själv är väldigt fascinerad över. Vad gör man då? Man frågar den som för tillfället är närmst till hands: den unga servitrisen, Carina, om hennes åsikter kring tegelhus.
Tack för orden som myllrade fram. ”Om jag kan välja fritt, ska mitt hus vara byggt av ljust tegel och ha många fönster så det är soligt. ”Jamen, varför just tegel? Det kunde väl vara vilket annat ljust fasadmaterial som helst?”, frågade jag.
Bara fråga Svensson
”Nej! Tegel har en särskild charm. Att veta, att det är ett genuint hantverk, noggrant uppbyggt av varje enstaka sten, gör att man känner en samhörighet med det.”
Carinas födelseår hittar man nog någonstans i början av 90-talet och jag hade förväntat mig att gasbetong, betong och tegel vägde ungefär lika tungt för henne.
Där misstog jag mig. Hon tvivlade inte det minsta på att ett murat hus är en bra investering och att det även står för hög kvalitet. Dessutom sätts det till världen på ett vackert sätt och ”får själ med tiden”, som hon uttryckte det.
När vi hade talat en stund, sa hon leende: ”Jag måste tillbaka till jobbet, men tack för samtalet. I framtiden kommer jag inte kunna låta bli att tänka på vad murverk faktiskt står för, när jag ser det.”
Den självklara upplevelsen av estetik, harmoni, historiska vingslag och kvalitet som tegel erbjuder, i kombination med det livslånga vackra uttrycket, talar för sig själv. Även för en 25-åring. Sedan tillkommer den extremt stora graden av flexibilitet som murstenens lilla storlek och gracila format ger möjlighet till.
Tack för pekfingret, min vän. Det var trots allt inte så svårt att beskriva teglets skönhet och estetik. Jag behövde bara fråga Svensson.
Och sedan hålla tummarna för att översättningen till papper inte har förstört den härliga upplevelsen.
